Vart jag än går har jag dig i hasorna. Som en skugga, alltid väntande på vart jag ska ta vägen. Jag vet inte exakt när vi blev så beroende av varandra, men någon gång under de snart fyra år som gått sedan jag fick dig blev vi som sammansmälta.

Du har och har alltid haft en mycket stark integritet, vilket gör att du tycker om att ligga en bit ifrån mig. Men du vill ändå alltid ha koll på var jag befinner mig. Du är inte speciellt intresserad av att ligga nära och bli omklappad. Blir det för mycket närhet kan du mycket väl resa dig upp och gå. Du har en personlighet utöver det vanliga och kan vara envis som synden. Precis som jag… Ganska ofta är det en utmaning att få dig att göra saker som du inte vill. Samtidigt som det är frustrerande är det ofta svårt att hålla sig för skratt då du så tydligt visar vad du vill och inte vill. Men du ska veta att det bara är jag, som med ålderns rätt får friheten att själv bestämma vad jag vill göra. Du får allt vänta tills du blir pensionär…

Vi har varit på avancerad ledarhundskurs i Fristad från söndag till onsdag den här veckan. Med på kursen, som förutom min Jimmy också innefattade sju andra duktiga ledarhundar, var två duktiga hundinstruktörer som såg till att vi fick jobba hårt. På söndagen tränade vi mycket lydnad, vilket är din paradgren. Där fick du verkligen glänsa. Får du vänta för länge på din tur, lägger du dig på ryggen med magen i vädret och visar på så sätt att du vill något annat än vänta. Du är suverän på inkallningar när du springer lös i skogen. Det behövs inga visselpipor eller rastklockor, nej, du har full koll på vart jag går och håller dig i närheten. Är jag osäker behöver jag bara fråga ”Var är lille Jimmy?” så sluter du upp på min vänstra sida. En av instruktörerna frågade mig om jag tävlade i lydnad med dig, ett betyg så gott som något, tyckte vi. Vi tävlar ju bara med oss själva…

På måndagen åkte vi ut till skogen och gick en cirka åtta kilometer lång promenad i oländig terräng. Den promenaden krävde mycket av både hundarna och förarna. Vi var ordentligt trötta på kvällen, både du och jag. När tisdagen kom skulle vi träna kanthållning i selen och ta oss förbi hinder som stod i vägen. Jag vet inte om du kände av att din 69-åriga matte var lite sliten, men du tvärvägrade så som bara du kan. Ställde dig på sniskan och gick inte att flytta. Så gör du ibland när du tycker någon vägsträcka är tråkig och det är alltid en utmaning att få igång dig igen. Försökte med lock och pock, med bus i rösten, men nej, du tänkte sannerligen inte gå. Alla andra stod och väntade på oss, men du hade bestämt dig: ”Jag tänker inte gå idag”. Slutligen kom en av instruktörerna fram och gav dig en ordentlig reprimand. Sedan gick du som en klocka, resten av vägen. Visserligen sneglandes på instruktören, men ändå. Underbara, envisa, egensinniga och ljuvliga hund!

På onsdagen blev det roligt igen. Då hade vi lydnad på stan, vilket bland annat innefattade att gå fot utan koppel över ett torg, inkallning över torget med störning i form av mat på marken och en boll som studsade. Det gjorde du bra, även om matbiten ändå lockade. Du är ju en labrador…

Dagen avslutades med att samtliga hundar placerades i en hög mitt på torget, utan att vara kopplade, med kommandot ”Stanna kvar”. Sedan gick förarna ifrån och kallade in hundarna en och en, medan de andra skulle stanna. En extra dimension på övningen blev det på grund av den publik som spontant stannat runt torget för att se vad som försiggick där.Även detta moment klarade du alldeles utmärkt!

Väl hemkomna på torsdagen, sov du hela dagen. Det gjorde din matte också.

Hemma i vardagen igen tar vi oss an våra långa promenader och tränar lite apportering som du också är helt suverän på. Ingen kan som du hålla ordning på ditt eget koppel, min käpp eller andra saker som du upplever att jag tappar. Det blev många skratt på kursen när du uppvisade dessa talanger. Speciellt jubel blev det när du missförstod och plockade upp en av de andra deltagarnas käpp och kom och överlämnade den till mig.

Du kan verkligen hålla mig igång, min älskade hund. Så länge jag har något spring kvar i mina gamla ben, tänker jag dela min energi med dig. För du är inte enbart min syn utan även mitt största intresse och mitt lilla charmtroll. Livet skulle bli så innehållslöst utan dig…