Efter hand som omvärlden blir alltmer obegriplig och tillvaron känns allt tuffare, upplever jag hur hjärnan liksom skrumpnar ihop. Det är som att jag inte längre orkar ta in all galenskap omkring mig. Att ständigt matas med ”bull shit” från den ena nyhetskanalen efter den andra får mig att känna en uppgivenhet och trötthet ända … Fortsätt läsa ORDNING OCH OREDA

Hur mycket ser du egentligen? Den frågan får jag ofta. Det är nästan omöjligt att svara på det, men jag brukar säga att jag ser när det är dag och när det är natt. Ibland får jag då svaret: ”Så skönt! Då är du ju inte helt blind”… Det är så fel det kan bli. … Fortsätt läsa LYCKAN GÅR I PÄLS

Nästan vid vägs ände, precis i kröken av den slingrande grusvägen, ligger huset där ingen bor. Där har det legat bortglömt av Gud och människor sedan många år tillbaka. Det ligger inbäddat i en vildvuxen trädgård där gräset växer meterhögt och de misskötta äppleträden släpper sina frukter med sorgsna dunsar till marken. Här saknas spår … Fortsätt läsa OM VÄGGAR KUNDE TALA

Har du någon gång provat på att förändra någon annan? Försökt övertyga någon om att ditt sätt att leva är rätt och riktigt? Hur många gånger har du försökt att påverka någon att sluta röka, gå ner i vikt, gå upp i vikt, börja motionera med mera? Hur har det gått? Blev det någon förändring? … Fortsätt läsa Let it be

Under mina långa promenader med hunden har jag gott om tid att tänka. Eftersom han sköter jobbet kan jag tillåta mig att fundera på annat medan vi går. Idag roade jag mig att tänka på starka personligheter som jag träffat under mitt liv. Människor som av en eller annan anledning etsat sig fast i mitt … Fortsätt läsa Minnenas persongalleri

Vart jag än går har jag alltid en skugga bakom mig. Jag behöver bara ropa hans namn när jag är osäker på var han är så kommer han farandes och sätter sig intill mig. Har ständigt koll på vart jag tar vägen och väntar på mig i alla lägen. Min älskade ledarhund, Jimmy. Vi två … Fortsätt läsa Som ler- och långhalm

Jag tror jag är i tantåldern. Ni vet den där typen av trotsålder där inga tillrättavisningar, hot eller tillsägelser biter. När man har kommit upp i den sortens trotsålder, bryr man sig inte längre om vad andra tycker om hur man ser ut eller hur man tänker. Man vågar säga sitt hjärtas mening utan rädsla … Fortsätt läsa I HUVUDET PÅ EN TANT

Detta är en uppmaning som strider mot det jag egentligen vill. Jag brukar i stället önska att du ska knacka på min glasbubbla av instängdhet och söka kontakt med mig. Men i dessa tider önskar jag att du håller dig på behörigt avstånd. Anledningen är enkel: Du ser mig, men jag ser inte dig.  För … Fortsätt läsa HÅLL DIG UNDAN!

Är det någon av er som minns hur påskarna såg ut när ni var barn? Minns ni långfredagarna? Så här inför den stundande påsken, och i dessa virustider, slår det mig att nästan alla dagar är långfredagar i dessa tider. När jag växte upp var långfredagen årets tråkigaste dag. Allt var stängt. Det gick inte … Fortsätt läsa Eufori och hypokondri

Nästan från en dag till en annan stannade världen upp. Vi människor slutade, som i ett trollslag, att jaga runt. Borta är stressen efter att prestera och vara duktiga. I detta individualistiska samhälle blev det plötsligt viktigt att börja bry sig om varandra, att ta hand om varandra. Många, många har dragit sig tillbaka med … Fortsätt läsa Tankar ur stillheten