Det är roligt med ord. Man kan säga dem, höra dem, läsa dem och man kan skriva dem. Ibland kan man till och med sjunga dem. Bland det roligaste jag vet är att skriva. Jag har funderat en del över varför det är så roligt och kommit fram till att det handlar mycket om att … Fortsätt läsa KOLL PÅ ORDEN

Min matte är inte som alla andra. Hon är gravt synskadad. Förr i tiden kallade man sådana som mig för ”blindhundar”. Det är sannerligen inte jag som är blind, jag ser allt och lite till. Numera benämns jag och mina kollegor som ledarhundar. Det är mer med sanningen överensstämmande. Att min matte inte har någon … Fortsätt läsa EN LEDARHUNDS DAGBOK

Det var en underbar vårmorgon 1969 som jag såg den för första gången. Jag var på väg till skolan när jag plötsligt fick syn på den i ett skyltfönster. Den var lite slarvigt upphängd på huvudet på en blek och mager skyltdocka, som såg ut som den tidens modeideal skulle göra. Tanig och bräcklig som … Fortsätt läsa DEN RÖDA FILTHATTEN

Först befinner vi oss i en värmebölja utan dess like. Det är så varmt att både jag och hunden ber om nåd. Så upptäcker jag plötsligt att jag blivit insvept som en kåldolme, i den berömda blöta och mörka filten av höst. Den kommer som en överraskning varje år. Vart tog sommaren vägen? Jag hann … Fortsätt läsa SEPTEMBERTANKAR

Om jag får säga det själv är jag riktigt bra på att låta andra människor få vara som de är. Jag har oftast inga synpunkter på hur andra väljer att leva sina liv. Därmed inte sagt att jag accepterar dem som väljer en kriminell livsstil, men i övrigt får du leva precis som du vill … Fortsätt läsa SKULD, SKAM OCH RÄDSLA

Min ledarhund, Jimmy, är sannerligen inte ”allmän egendom” I det här inlägget ska jag försöka förklara varför han inte kan få vara allas kelgris. På hans sele står det skrivet med stora bokstäver: ”STÖR EJ LEDARHUNDEN”. I min värld borde det vara fullt tillräckligt för att folk ska förstå att man faktiskt inte får röra … Fortsätt läsa SE, MEN INTE RÖRA