Hur har du det i dessa bråda tider? Börjar du känna dig trött och sliten? Är du less på alla barns aldrig sinande önskemål om än den ena och än den andra julklappen? Är du frustrerad över alla bortskämda ungar, ja vuxna också för den delen, som redan har allt och ändå vill ha mer? Tycker du det är otacksamt att trycka ner din tjocka mage i släden bakom dina renar för att hitta alla dem som ändå säger att du inte finns? Då tycker jag det är dags för dig att äntligen gå i pension.

I 68 år har du funnits med mig varje jul. Ibland har du sannerligen blivit ifrågasatt som den julen när jag var barn och du av någon outgrundlig anledning hade en likadan klocka som min mamma. Eller den julen när sonen var tre år gammal och ville veta om du var den riktige tomten. När du bedyrade att du var det krävde han att få se dina renar som du just den julen hade parkerat ett kvarter bort. Ingen har väl blivit så skärskådad och misstrodd som du, kära tomten.

Nu när du börjar bli gammal, överviktig och säkerligen med lite sviktande hälsa tycker jag inte det är lämpligt att vara ute och flänga med renarna eller försöka klämma sig ner genom skorstenar. I år är det på tiden att du får vila, tycker jag.

Jag önskar mig ingenting i julklapp i år ska du veta. Jag har allt jag behöver. Fyra fantastiska män i mitt liv: Min man, min son, min sonson och min ledarhund. Alla har inte haft turen att bara ha goda män omkring sig. Rent materiellt har jag det behöver. Inget överflöd, men fullt tillräckligt.

Finns det förresten några snälla barn kvar där ute längre? Eller har alla barn blivit bortskämda skitungar utan uppfostran? Ungar vars föräldrar överöser dem med prylar för att döva det dåliga samvetet över att man inte hinner med sina barn? I så fall önskar de ungarna säkerligen närvarande föräldrar och det kan du ju ändå inte erbjuda dem trots att du är tomten.

I år tycker jag du ska fira jul med alla dem du tycker om. Äta gott, men inte frossa, kramas mycket och tänka lite extra på de som har det svårt. Det är du värd efter allt slit och släp genom åren. Jag önskar dig också en anständig pension som du kan leva på efter alla dessa år. Du ska veta att det, trots att pensionerna är låga, ändå har sina fördelar att vara pensionär. Man får oändligt med tid att göra vad man vill och man är också i sin fulla rätt att tycka vad man vill. Man har ju inte längre någon arbetsgivare att fjäska för och behöver inte vara rädd att anses vara obekväm. Man har ju inget jobb att förlora heller.

Trots alla fördelar som följer med pensioneringen har du kanske ändå inte lust att dra dig tillbaka. Kanske älskar du ditt jobb och tycker dig ha mycket mer att ge. Kanske kan du inte leva utan att få se alla förväntansfulla barn tindra med ögonen på julafton? Då har du kanske möjligheten att pensionera dig på halvtid.

Då skulle du kunna fara iväg till de barn som är fattiga och som inte får något i jul och kanske inte annars under året heller. Du skulle nog hinna stanna till en stund hos de som är ensamma, gamla och sjuka också. Det skulle lätta din arbetsbörda och dina besök och klappar skulle hamna där de verkligen behövs och uppskattas. Det är väl ingen mening att stressa ihjäl sig till dem som redan har allt och som inte ens tror på dig? Om du vill kan du säkert delegera ut goda gärningar till alla de osynliga tomtar som jobbar i det tysta med hjälpbehövande, på barnsjukhus, bland fattiga och hemlösa. De som inte syns men ändå finns…

På din väg till alla behövande, ensamma, gamla och sjuka, önskar jag att du vill ta med dig några hälsningar till mina vänner och ovänner runt jorden och önska dem alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

En speciell hälsning vill jag skicka med till alla mina följare som troget läser mina blogginlägg år ut och år in.

En stor, varm kram får du ta med dig till min man, Jan-Eric Boo som pryder mina blogginlägg med sina vackra bilder.

God Jul och Gott Nytt År!