Har du någon gång provat på att förändra någon annan? Försökt övertyga någon om att ditt sätt att leva är rätt och riktigt? Hur många gånger har du försökt att påverka någon att sluta röka, gå ner i vikt, gå upp i vikt, börja motionera med mera? Hur har det gått? Blev det någon förändring? Inte det? Då är det kanske dags att börja låta andra vara som de är. Lev och låt leva, eller som en populär engelsk grupp uttryckte saken för många år sedan: ”Let it be”.

Jag gifte mig ung, hade inte fyllt 19 år. Då förfasade sig andra och tisslade och tasslade om att jag nog väntade barn. När inga barn kom och åren gick började folk ha synpunkter på att det väl var dags att skaffa barn. Som om andra skulle kunna förändra mitt sätt att se på när det var dags att skaffa barn, eller inte.

Det har hänt lite då och då genom åren att andra har försökt förändra mig. Oftast genom diverse mindre trevliga kommentarer. Jag minns en gång på 1980-talet när jag var på en stor fest i London tillsammans med min make. Värdinnan, som jag för övrigt inte kände alls, utbrast efter den sedvanliga hälsningsfrasen: ”Oh you are så skinny, my dear!” Till saken hör att kvinnan själv var minst sagt överviktig. Undrar vad som hade hänt om jag hade svarat: ”Oh, you are so fat, my dear!”

Oftast får jag kommentarer om hur liten jag är från de som är överviktiga själv. ”Äter du inget”, frågar de. Jag brukar svara: ”Jodå, jag äter vad jag vill, men inte hela tiden”.

Det verkar liksom vara okej för en tjock person att kommentera en smal, men inte tvärtom. Jag får aldrig sådana kommentarer från normalviktiga. Är det inte konstigt? Som om en tjock människa skulle kunna förändra min figur till att bli överviktig för att liksom få mig att passa in i ett sätt att leva som de tycker tillhör det normala. Det har ingen verkan alls på mig så Let it be.

Numera bryr jag mig inte om vad andra tycker då jag vet att jag nästan är normalviktig. Lider inte av några välfärdssjukdomar som till exempel högt blodtryck, diabetes typ 2, dåliga knän eller höfter. Hellre smal och rörlig än överviktig och orörlig… Ja, faktiskt hellre underviktig och frisk än överviktig och sjuk, så Let it be!

Det var många år sedan jag rökte nu. Faktiskt 30 år sedan. Under alla de år andra försökte påverka mig att sluta röka hade det endast en effekt på mig: Jag rökte mycket mer. Ingen annan skulle få tala om för mig vad jag fick göra eller inte göra. När tjatet tystnade och man hade gett upp hoppet om att jag någonsin skulle sluta, bestämde jag mig för att hålla upp en dag. Bara för att känna efter hur det kändes. När den dagen hade gått och jag överlevt den, testade jag att hålla upp en dag till och en till. När jag inte hade rökt på 14 dagar upptäckte folk att jag inte rökte och utbrast: ”Har du slutat röka?” Då svarade jag: ”Jag röker inte idag, men i morgon får jag röka om jag vill”.

Dagar blev till veckor, veckor till månader och månader till år. Tänk så bra det blev när folk slutade lägga sig i och jag fick fatta mina egna beslut.

Vi har rätt att tycka och tänka vad vi vill om andra och deras sätt att leva. Men vi har verkligen ingen rätt att uttrycka våra åsikter högt. Vi vet väldigt, väldigt lite om varandra egentligen. Att ha högljudda åsikter om någon annan kan verkligen såra när vi fäller klumpiga kommentarer. Det är ingenting som talar för att mitt sätt att se på livet är det enda rätta. Ibland finns det bakomliggande orsaker till andra människors beteenden som vi inte har en aning om.

Det jag egentligen vill komma fram till i det här inlägget är att eftersom man inte kan förändra någon annan, så försök förändra dig själv i stället. Har du inget snällt eller positivt att säga till en medmänniska så säg inget alls! Let it be!