Den första blomman till kransen plockades för många år sedan. Det var en vacker röd ros när jag föddes. Sedan följdes den av trevande försök att lära mig binda en vacker krans av livets blommor. Det tog lite tid att komma underfund med hur jag skulle göra.

Allt eftersom åren gick blev jag dock skickligare med bindningen.. Jag valde med omsorg vilka blommor som fick vara med.
Jag minns speciella stunder när jag hittade de vackraste arterna. Som när jag gifte mig och när jag födde min son.

Lite då och då smög det sig in ogräs i min vackra blomsterkrans. De hamnade där av misstag och var inget jag kunde styra över. Ändå var de lika värdefulla som den vackra rosen i början av kransen, för av ogräset lärde jag mig saker och kunde förmå mig att känna tacksamhet för det. Av ogräset blev jag klokare och starkare.

Det kunde hända ibland att jag gjorde fel val och fick in blommor som inte passade in med de övriga. Då fick jag gå tillbaka och göra om och göra rätt.

Ibland hände det att jag såg en så vacker blomma att jag inte nändes plocka den. Jag tänkte att den skulle jag plocka sen. Ni vet, när vi har köpt hus, när bilen är betald, när jag har fått det där jobbet, när barnen blivit större eller när jag gått i pension. När jag sedan skulle plocka den vackra blomman, fanns den inte kvar och jag fick ersätta den med andra. Inte lika vackra, men ändå säregna på sitt sätt.

Nu har jag de sista 25 procenten kvar att binda på min krans. Precis som i början är jag åter igen osäker på hur jag ska göra. Borta är erfarenheten från mitten av kransen när jag kunde binda på rutin. Nu krävs tid, eftertanke och tålamod för att få ihop den sista biten.

Det kan bli en omöjlig uppgift att variera resterande del med blomsterprakt, men kanske räcker det om jag fyller den med röda rosor – kärlekens blomma?

När du plockar blommor till din krans – spara inte den vackraste till sedan. Plocka den NU!

GLAD MIDSOMMAR!