När gräset är som saftigast, knopparna som sprödast och tillvaron är ljus nästan dygnet runt, det är då livet är som lättast att leva. Den här tiden, precis innan midsommar, när dagarna är en enda lång förväntan på semestrar och härliga ljumma sommarkvällar, och själva sommaren ligger orörd framför oss, då är det ganska enkelt att känna tacksamhet för livhanken. Vi människor lever upp igen och kryper ut ur våra iden för att njuta av naturen och härlig samvaro med goda vänner och grannar.

Det har varit, och är fortfarande, en pandemi, och även om många äldre nu är färdigvaccinerade, gäller det fortfarande att umgås med försiktighet. Men visst känns det ändå mer hoppfullt än förra året vid den här tiden…

Igår var det sommarsolståndet och därmed årets längsta dag. Jag undviker att tänka på att det nu så smått börjar gå åt det andra hållet.

På fredag är det midsommarafton. Jag älskar midsommarhelgen! Den känns så typiskt svensk på något vis. Det finns få saker som slår höjdpunkten på den svenska sommaren, och det finns ingen längtan efter utlandsresor så länge vi har sommarmånader i Sverige.

Just nu är temperaturen alldeles lagom. Till skillnad från veckan som gick då det var en olidlig värmebölja i landet. Både jag och min ledarhund Jimmy, låg och flämtade efter luft. Som tur är har vi möjlighet att stänga in oss i stugan och sätta på AC för att kunna hämta oss lite. När temperaturen går upp över 30 grader kan man inte annat än be om nåd. Det går heller inte att arbeta tillsammans med sin hund, då det är för varmt även på morgnar och kvällar, varför jag fick låta honom vila hela förra veckan. Han är ganska bekväm av sig och tror nu att dagarna går ut på att ligga och sova i solen. Inte tycker han om att bada heller, trots att han är en labrador, så det är svårt att svalka av honom när det är som varmast. Nu är i alla fall temperaturen mer behaglig, och det är dags att påminna honom om att de lata dagarna nu är över.

I mitt tillstånd av ”ickeseende” har jag även i år missat alla de tidiga vårtecknen. Vänliga människor har dock upplyst mig om vitsippor, krokus, syrener och hägg och mycket mer. Precis som tidigare år tränger våren så småningom in även i min bubbla, och inte minst ljuset har jag stor glädje av. Man får vara glad för det lilla. Som till exempel att jag fortfarande är frisk och kan gå långa rundor med min hund. Det är ju inte alldeles självklart. Jag är liksom inte bara blind, jag börjar bli gammal också vilket är ett faktum jag ofta glömmer bort. Eftersom jag aldrig ser min spegelbild blir jag inte påmind på samma sätt som andra om att åren går. Det ser jag som en ganska behaglig sjukdomsvinst, trots allt. Inget ont som inte har något gott med sig, liksom.

I denna ljuva sommartid och med den underbara midsommarhelgen framför vill jag önska alla mina läsare och följare en helt underbar sommar! Då jag är väl medveten om att midsommarhelgen också är den stora suparhelgen i Sverige, vill jag uppmana till försiktighet med snapsarna till sillen. Det kommer ju en midsommardag också. Själv har jag valt bort alla former av alkohol och är därför ganska säker på att jag inte har mycket att ångra efter midsommarafton.

Var rädda om varandra och glöm inte att visa lite omtanke i denna ljuva sommartid!