Idag, den 24 april, är det Jimmys och alla andra fantastiska ledarhundars alldeles egna dag! Alla dessa fyrbenta hjältar, vill jag hedra genom det här inlägget. De betyder så mycket för oss som inte ser och är den stora skillnaden mellan isolering och gemenskap. Det är säkert svårt att förstå för en seende vilken resurs ledarhunden är för den som inte ser.

Jag kan inte påstå att jag fick synen tillbaka när jag fick Jimmy, men det känns nästan så. Jag vågar röra mig ganska fritt ute, med honom bredvid mig. Jag litar på honom och vet att han gör jobbet. Jag behöver inte vara rädd. Ibland kan han tappa koncentrationen, ibland gör han fel, men jag tycker att vi nu, efter snart fem månaders samvaro, förstår varandra ganska väl. Felen rättas till, och så går vi vidare genom livet. 

Han och jag har ett litet avtal: Han gör allt för mig, och jag gör allt för honom. I min värld betyder det att där jag är, där är han också. Han är min livlina och min ledsagare, samtidigt som han är en underbar vän och lekkamrat!

De allra flesta förstår hur viktig han är för mig. Därför är det nästan aldrig några problem att få ta honom med mig överallt. Efter fem månader har jag ännu aldrig stött på någon som har sagt att jag inte får ta med honom in. Jag får ta med honom i livsmedelsaffärer, apotek, sjukhus, på fik, restauranger, kyrkor med mera. Å andra sidan vet jag säkert att Jimmy uppför sig perfekt, ligger still där jag har platsat honom, och gör inget väsen av sig. Jag antar att det är som han sköter sin del av avtalet. Om jag händelsevis, någon gång i framtiden, inte är välkommen någonstans med min hund, kommer jag inte heller att gå in där. Han är med mig, liksom. 

Idag när det är alla ledarhundars egen dag, vill jag så klart också passa på att hylla Synskadades Riksförbunds Ledarhundsverksamhet, som gör ett fantastiskt arbete med att ta fram, utbilda, och träna dessa hundar. De sköter sedan matchningen mellan hund och förare, så att de får fram ekipage som fungerar ihop. De följer sedan upp med veterinärbesiktningar, fortsättningskurser med förare och hund och finns alltid till hands om man behöver råd och hjälp med sin hund.  De har en enorm erfarenhet efter många års verksamhet. Därför är det med bestörtning jag hör att deras verksamhet eventuellt ska flyttas över till ”Myndigheten för delaktighet”. Jag kan bara tänka mig hur mycket sämre uppföljning, matchning med mera kommer att bli om en myndighet ska ta över en så viktig och speciell verksamhet. För hur ska en myndighet kunna förstå vad blinda har för behov? Jag antar att det samtidigt är ett sätt att spara pengar, och därmed också ge avkall på kvalitéten. Mitt politikerförakt bara växer… Inget får kosta något längre! För om det inte handlar om pengar förstår jag inte varför man ska ändra på ett vinnande koncept…

Under maj månad ska Jimmy och jag åka till Stockholm ett par gånger. Först åker vi upp på Medlemsforumet för synskadade under fyra dagar. Sedan ska vi upp på Svenska Ledarhundsförbundets årsmöte och därefter blir det en grundkurs två för Jimmy och mig på Almåsa. Det blir spännande att se hur Jimmy klarar att åka tåg så länge. Men som vanligt, fixar vi det, tillsammans. 

Grattis på er, alla fina, duktiga, ovärderliga ledarhundar där ute i vårt avlånga land!