”Everything changes – all the time”. Tror det var Robban Broberg som skrev och framförde en låt på det temat för massor av år sedan. Han hade rätt.

Hur många förändringar har vi inte gått igenom i livet, vi som har levt ett tag? Ibland har förändringens vindar smekt oss medhårs som ljumma sommarbrisar. Vid andra tillfällen har vindarna farit fram med oss likt vredgade tornados med vilka vi fått kämpa och streta på för att sedan kunna gå vidare stärkta och modiga.

Jag brukade tycka att förändringar var spännande. Jag tillhörde dem som förfasade mig över alla gamla bakåtsträvande stofiler som tyckte att ”man vet vad man har men inte vad man får”. De som kämpade emot nytänkande på arbetsplatsen och med näbbar och klor slogs för att allt skulle vara som det alltid hade varit. De som till och med dristade sig att utbrista att ”det var bättre förr”. Vilka losers! I min värld var alla former av förändringar mycket bättre än ständig slentrian. Någon bakåtsträvande bromskloss skulle jag nog aldrig bli.

Så hör jag mig själv utbrista att det var bättre förr. Det kom från ingenstans och var egentligen inte speciellt genomtänkt. För när jag ställer mig frågan vad det var som var bättre förr kommer jag alltid fram till att eftersom förr i tiden är välkänt för mig och jag inte vet något om framtiden, är det tryggheten i det jag känner till som jag tycker är bättre. Alltså måste det innebära att jag nu anslutit mig till de bakåtsträvande stofilerna som jag aldrig skulle bli som.

Visst är det enkelt att följa med förändringarnas vindar, både de ljumma och de kalla, så länge man är ung och stark? Det paradoxala är väl att så länge man är ung kan man ofta välja om man vill följa med vindarna eller inte. I varje fall ganska ofta. När du blir äldre och som minst benägen att vilja ta dig an förändringar, ja, det är då du drabbas av dem på alla fronter.

Du slutar jobba och går i pension, inkomsten sjunker, du säljer huset och du kanske blir sjuk. Du måste förhålla dig till ganska stora förändringar som du inte kan välja om du vill ha eller inte. En sådan förändring är till exempel när nära och kära börjar försvinna runt omkring dig.

Alla förändringar är naturligtvis inte av ondo. Men när de tar sig uttryck som hård motvind känns det som att kraften att kämpa med dem avtar med stigande ålder. Det är då jag är sugen på att säga att det var bättre förr.

Kanske är det så att vid en viss tidpunkt orkar man inte längre vara flexibel. Vi lever i en föränderlig värld, på alla plan och någonstans måste jag välja vad jag vill ta till mig och slippa det jag inte vill.

Bara för idag ska jag låta både milda och hårda föränderliga vindar susa runt min kropp. Jag tänker unna mig att låta allting förändras utan min medverkan, bara för idag. Det som är nytt idag är ändå historia i morgon eftersom ”Everything changes – all the time”.