Julen närmar sig med stormsteg. I år vill dock inte den där goda julkänslan infinna sig hos mig. Det kan så klart bero på att det är novemberväder ute. Varmt, fuktigt, regnigt och mörkt! Midnatt råder liksom dygnet runt vid den här tiden på året.

Jag har alltid älskat julen. Numera är min inställning till den dock ganska avslappnad. Frossande och julklappshets är ett minne blott och jag tycker inte att jag måste göra en massa saker inför julen. Det är ganska skönt, faktiskt!

Varje år vid den här tiden tänker jag på alla de jular som passerat. Närmare bestämt 71 stycken. Jag tänker på dem som varit en del av mina jular men som inte längre finns kvar här på jorden. Jag minns mina barndoms jular som var ganska sparsmakade då det inte fanns ekonomiskt utrymme för något överflöd. Men vi hade julmat och vi fick julklappar. Pappa griljerade skinkan och kokte rödkål. Han brukade också baka klenäter. Julgran fanns förstås och på jularna brukade vi spela och sjunga tillsammans. Pappa spelade munspel och jag gitarr. Pappas munspel var stort och man kunde snurra det för att välja olika tonarter att spela i. Min syster, mamma och jag stod för sången. Det blev alltid de traditionella julsångerna som till exempel ”Stilla natt” och ”Nu tändas tusen juleljus”. Vi levde med små marginaler, men jag minns ändå jularna med värme.

När jag träffade min man visade det sig att han, precis som jag, älskade julen. Han hade med sig andra traditioner med mycket mat och hemlagat godis. Min första jul, jag var då 17 år, tillsammans med hans familj blev en chock för mig. Aldrig hade jag sett ett sådant julbord, och den första julen vred jag mig i magplågor. Med åren lärde jag mig dock att sluta äta när jag var mätt.

Jag minns också jularna när sonen var liten. Han stod på en köksstol vid fönstret och tittade efter tomten. När denne uppenbarade sig säger barnet: ”Är du den riktige tomten? I så fall vill jag se dina renar!”

Jag minns med glädje alla de år jag hade förmånen att sjunga i kyrkokören i Hässleholms kyrka under ledning av Birgitta Roslund. Julen fick under de åren en helt annan innebörd med alla vackra julsånger som övades in. Dock tänker jag med fasa på den tidiga julottan när kören skulle medverka.

Regnet öser ner utanför mitt fönster när jag skriver detta. Jag har precis gått sex kilometer i ösregnet med min ledarhund. Vi kom in som två dränkta katter och så klart är det svårt att hitta julen i sådant väder.

Oavsett väder och oavsett hur du väljer att fira din jul önskar jag att du finner balans och någon slags frid.

Jag vill passa på att tacka alla mina trogna följare för att ni läser och kommenterar min blogg.

God, grön Jul, i varje fall här nere i Skåne, och ett Gott Nytt År!