Är de timmar dagar, månader och år som de flesta av oss fyller livet med. Det är som om vi helt omedvetet strävar efter rutiner. Vi väljer allt som oftast att sitta på gamla invanda platser vid matbordet eller på tåg och bussar när vi pendlar. Vi tycker om fredagsmys och tycker om när de stora helgerna ser ut som de alltid har gjort. Tomtar och julpynt på samma plats som alltid, påskpyntet ska hänga där det brukar vara och midsommarafton firas med sill och nypotatis. Med samma vänner som varje midsomma.

Undrar om detta beror på att vi känner oss trygga med det som är välbekant?

De ovanligt, vanliga dagarna blir allt fler ju äldre man blir. Som ung strävade jag efter omväxling så till den milda grad att jag inte ens stod ut med ett åtta till femjobb. Tyckte om att arbeta skifttider för då fick jag omväxling på vardagen. Som äldre uppskattar jag alltmer om tillvaron flyter på som vanligt, liksom. Brukar tänka att de som är svårt sjuka och till och med sängbundna skulle vara överlyckliga för en vanlig dag.

Så tänker jag på alla de människor som upplever krig och annat elände. Hur glada hade inte de varit om de bara fick uppleva en enda av mina vanliga dagar?

De flesta av oss har levt våra liv genom vardagar. Ibland har det glimtat till av höjdpunkter som när vi gift oss, fått barn, köpt hus eller gjort en spännande resa. Men visst borde vi uppskatta den lugna, tråkiga vardagen mycket mer eftersom det är den som är själva livet?

Så här i midsommarveckan, när grönskan är som skirast, fåglarna har byggt sina bon och ljuset är som starkast, blir promenaderna en höjdpunkt att se fram emot. Oftast går jag samma rundor med min ledarhund. Det är ju inte bara jag som älskar rutiner. Med en labrador i huset blir vardagarna ganska lika varandra. Visserligen är han världens bästa, finaste och klokaste hund men han är inte direkt flexibel. Omedvetet följer denna föraren hans rutiner. Älskade hund!

Den här midsommaren firas tillsammans med två andra kloka och fina ledarhundar och deras trevliga förare. Precis som förra och förrförra midsommaren…

Efter det första hälsandet bland de tre ledarhundarna, brukar de lägga sig i en hög och sova. Man märker dem helt enkelt inte.

Den här midsommaren skänker jag en tanke till en kär vän som avled natten till midsommarafton i fjor. Skänker också en tanke till hans fru som blev lämnad ensam kvar här och som för alltid kommer att förknippa midsommaraftonen med hans tragiska bortgång…

När denna dag är slut riktar jag mig till min högre makt där ute någonstans i universum och säger:

”Tack ska du ha för en ovanligt, vanlig dag!”