Någonstans långt bak i mitt synminne lever du kvar. Jag kan, med lite ansträngning, visualisera dig så här i midsommartid. Den fantastiska färgskalan av diverse prunkande växtlighet som till exempel vallmo, prästkragar, lupiner ja, jag kan till och med föreställa mig det magiska ljuset som dränker fältet så här på årets ljusaste dag.

Det är nu jag antingen kan välja att känna en stor sorg över allt det vackra jag inte kan se. Men jag tänker välja att vara tacksam för alla år jag sett. Alla har inte haft den turen.

Vi närmar oss midsommarafton. För min del är det nog det mest svenska vi har. En helg som jag helst inte vill fira utomlands då jag alltid saknar Sverige kring midsommar. Numera är den helgen förknippad med magiskt ljus, underbara dofter av dill, nypotatis, matjessill och jordgubbar. Den är också starkt förknippad med goda vänner, trevliga samtal och, förhoppningsvis, utevistelse. Ibland brukar jag tänka att det nog är bättre att förlora synen än hörseln. Jag kan ju fortfarande hänga med i diskussionerna, liksom. Tänk dig att sitta i ett sällskap och se dem röra på munnarna men inte höra vad de säger…

I fantasin plockar jag en vacker bukett av vilda blommor och sätter på mitt midsommarbord. En bukett av den svenska sommarens vackraste färger. Men när jag går där och plockar upptäcker jag att min sommmaräng också är full av växter som jag inte vill ha i buketten. Tistlar, maskrosor och ogräs. Då slår det mig att sommarängen är ungefär som livet i allmänhet. En blandning av vackert och fult, av ont och gott, av starkt och svagt. Vi plockar också ut de vackraste blommorna och färgerna ur livets bukett och springer snabbt vidare från det fula som sticks och gnager. Vi har också en benägenhet att i efterhand förtränga det fula och endast komma ihåg det vackra. Tur är väl det.

Djupt inne i mitt hjärta känner jag en enorm tacksamhet över att få vara med även denna midsommar. Att även i år få sortera ut det som är gott och vackert och slänga det som gör mig ledsen. Tänk att jag får vara här på denna underliga planet, sitta här och skriva mina tankar i midsommartid. Tänk att ni är så många som vill läsa dem. Tack för att ni följer!

Nu vill jag uppmana er alla att plocka en riktigt vacker och färgsprakande bukett. Både från sommarängen och från livet i allmänhet. Vi väljer själv om vi vill fokusera på det som ger livet mening eller om vi vill gräva ner oss i elände.

Ät gott, drick gott och var glad och tacksam!

Ha en underbar midsommar!