Detta är en fantastisk devis som jag försöker leva efter. Men vad betyder den egentligen?

Så här några dagar efter att terrorn visade sitt fula tryne i Stockholm, blir den här devisen mer aktuell än någonsin. Men också svår att acceptera.
Det är många känslor som rusar runt i huvudet en sådan här dag. Chock, ilska och rädsla bland annat. En del ger uttryck för de här känslorna genom att leta syndabockar att applicera sitt hat och sin avsky på. Andra accepterar att det finns oändligt sjuka människor som är kapabla att begå hemska gärningar.

När man lever enligt devisen ”Lev och låt leva”, har man också accepterat att det inte går att förändra någon annan. Jag kan bara förändra mig själv. Hur jag tänker och hur jag handlar. Jag kan aldrig ta på mig någon annans tankar och gärningar, men jag kan välja hur jag förhåller mig till dem.

Rent intellektuellt förstår jag att jag inte kan hata personen bakom en hemsk gärning. Inte heller kan jag fördöma en hel folkgrupp utifrån vad en person gör. Jag är dock i min fulla rätt att fördöma och hata den sjuka gärningen..

I min värld står ”Lev och låt leva” inte för ”sköt dig själv och skit i andra”. Snarare står den för att acceptera dig själv och andra. Jag behöver inte ens tycka om de andra, men jag behöver acceptera dem. Även om jag hatar deras handlingar. betyder det inte att jag börjar hata personerna bakom.
Visst är det enklare att tänka ”Öga för öga, tand för tand” när man drabbas av hemska oförrätter. Så mycket lättare att tänka hämnd än acceptans.

Det kräver ett visst mod att se skillnaden mellan person och handling. Har du det modet?