VID MIN SIDA

I ur och skur, i vått och torrt, finns han alltid där. Alldeles bakom mig som en skugga eller bredvid mig som en underbar ledsagare. Ständigt redo att vara till lags, följsam och fin. Om jag går någonstans och inte har honom med känner jag mig oklädd. Sitter mest och känner bredvid mig med händerna efter honom tills jag kommer på att han inte är där. Han får vara överallt i hemmet, men om jag går i badrummet får han snällt vänta utanför. Då ligger han där med framtassarna i kors och väntar på mig. Han är världsbäst på att vänta…

Bara vi som är synskadade och tar oss fram med hjälp av ledarhund förstår till fullo vad en sådan betyder. Vi blir som ler- och långhalm med våra hundar. Ledarhunden blir skillnaden mellan isolering och social samvaro. Men inte betyder hunden enbart frihet att ta sig fram och undvika hinder utan blir också vår absolut käraste vän.

Därför tar jag personligen illa vid mig när jag ibland blir nekad tillträde till restauranger med den dåliga ursäkten att någon i restaurangen kan vara hundrädd eller allergisk. Att skylla på sådant gör mig heligt förbannad. Jag undrar då om jag själv får komma in på stället utan hund, då mina kläder naturligtvis är fulla av hundhår. Eller om jag sprutat mig full av parfym, undrar jag hur man gör med sina många allergiker då? Varför kan man inte bara erkänna att man inte tycker om hundar och inte vill ha dem i sin restaurang?

Det finns de som med glädje släpper in oss och de upptäcker till sin förvåning att hunden ligger platsad och inte ens märks. Den ligger ofta under bordet eller bredvid oss vid stolen och rör sig inte ur fläcken. Det betyder att hunden släpper minimalt med hundhår och därför inte bör bli ett stort problem för en allergiker. Jag är dessutom så flexibel att om någon säger att de är superallergiska, sätter jag mig så långt ifrån som jag kan. Jag kan till och med gå där ifrån med hunden vid just det tillfället.

Jag har alltid en liten handduk med mig för att kunna torka av tassarna innan vi går in när det är blött och smutsigt ute. Detta för att vara till så lite besvär som möjligt.

Vi är alltid mer än välkomna på restaurang Casablanca i Hässleholm, men också på Hässlegårdens Golfklubb, där vi har blivit mer än vänligt bemötta. Är det inte underligt att dessa restauranger inte har hundrädda gäster eller allergiker? På Skyrups Golfklubbs restaurang är vi inte välkomna och på Hovdala slottsrestaurang blev vi erbjudna att sitta ute… Det är precis som man inte vill förstå att ledarhunden är ett måste för att kunna förflytta sig. Det är dessutom inte så trevligt att sitta ute om det spöregnar, inte ens för synskadade med ledarhundar.

Detta borde inte behöva vara ett så stort problem med tanke på att det endast finns 260 ledarhundsekipage i hela Sverige. Det behövs sannerligen en attitydförändring, men också en lag som ger ledarhundar rätt till inträde överallt. En sådan lag finns inte i Sverige idag utan endast en rekommendation om att man bör tillåta ledarhundar. Detta ”bör” ger naturligtvis utrymme för diskussioner. Vissa länder som till exempel Tyskland har en sådan lag vilket innebär att det blir olagligt att neka ledarhundar tillträde.

Min ledarhund är mina ögon. Jag behöver verkligen honom i mitt liv. Jag gör allt för honom och han gör allt för mig. De flesta hundar som utbildas till ledarhundar är labradorer. Det finns också en och annan storpudel och några schäfrar, men 95 procent är labradorer. När jag fick min hund, som är en labrador, visste jag ingenting om rasen. Efter drygt tre år har jag lärt mig mycket om just labradorer. Hur fantastiskt lättlärda, godmodiga, barnkära och alldeles underbara de är. Men också hur de älskar att äta, då menar jag allt och att de fäller en hel del. Det är en ständig kamp att hålla hans vikt, då alla ledarhundar blir kastrerade av förklarliga skäl. Han älskar som sagt att äta och är alltid utsvulten samtidigt som jag kämpar för att han ska hålla vikten. Jag är rädd om hans leder och hans välmående. Den största utmaningen är att få honom att låta bli att äta allt utomhus. När han jobbar i sin sele är det inga problem utan problemen uppstår när jag koppelrastar honom. Då är han snabb som en vessla om han hittar något.

Vi går långa rundor varje dag. I Hässleholm är vi lite kändisar. Alla vet vem vi är när vi kommer på våra promenader. Jag vill passa på och påminna om att när du ser oss ute och hunden har sin arbetssele på, är din uppgift att ignorera hunden totalt. Du får gärna prata med mig, men hunden ska du inte bry dig om alls. För det gäller att komma ihåg att även en ledarhund är till största delen en hund och vill bete sig som en sådan. Labradoren är en social hund, men får han ingen respons lugnar han sig och blir påmind om att han jobbar.

Älskade, fina, underbara hund! Jag är så tacksam att ha dig vid min sida…

2 tankar på “VID MIN SIDA

  1. Margaretha Andersson

    Tack för att du delar med dig med denna berättelse o som många borde få läsa o röstar för att Sverige gör som Tyskland, ge våra ledarhundar ett välkomnande överallt .
    Kram till dig o fina Jimmy .

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna ett svar till Margaretha Andersson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s