Champagnen är urdrucken, raketerna är avfyrade och syns nu endast som förvridna pinnar som ligger och skräpar överallt sedan nyårsnatten. Borta är ljusskenen på himlen och vinandet och smällarna. Nu hörs endast ljudet av tomma marschaller som virvlar omkring på asfalten i vinden. År 2019 är igång, och så här en bit in på det nya året har människorna återgått till sin vardag igen.

Nyårslöftena känns ännu fräscha och allvarligt menade. Gymmen översvämmas av entusiastiska människor som i ett anfall av nyårsyra, lovade att ta bättre hand om sig under 2019. En del lovade säkert att sluta röka och att äta mindre kött också. Statistiken visar att nyårslöften sällan hålls över tid. Därför ger jag inga sådana.

Hur 2019 kommer att bli vet vi i nuläget inte mycket om. Det är som ett oskrivet blad, ”Tabula rasa”. Ett nytt år innebär för min del oftast en möjlighet att förändra det som inte blev riktigt bra under förra året. Göra om och göra rätt, liksom. Är det inte fantastiskt att få en ny chans varje nytt år?

 En vän utbrast att hon redan nu visste att det här året inte kommer att bli bra för hennes del. ”Det är liksom förutbestämt”, sa hon. Jag ville bara skaka om henne och fråga om hon var sierska som kunde se in i framtiden, eller om hon själv hade bestämt sig för att det här skulle bli ett dåligt år.

I min värld fungerar det så att om jag bestämmer mig för att framtiden ser mörk ut, ja då blir den också mörk. Om jag i stället försöker tänka positivt och leta guldkorn i tillvaron, ser förutsättningarna mycket bättre ut för att 2019 ska bli ett bra år. En del tråkigheter kan jag inte styra när de drabbar mig, men jag kan alltid välja hur jag ska förhålla mig till dem. 

Var och en av oss kan faktiskt välja vilken aura vi omger oss med. Om man ständigt sprider negativa tankar omkring sig får man snart en ganska modstulen omgivning. Om man i stället väljer att försöka sprida glädje får man glädje tillbaka. Vi människor fungerar ofta som speglar åt varandra.

 Om livet ibland känns tungt och mörkt finns det alltid några glädjeämnen att ta fasta på. Även om jag i grund och botten inte är någon muntergök direkt, har jag lärt mig att begränsa mitt ”dåligmående”. Var sak har sin tid. Det betyder att jag ofta bestämmer mig: Idag är ingen bra dag. Fint, då tar jag denna dagen till självömkan, eller vad det nu är som slår ner mig. Dagen efter får det vara nog och då tvingar jag ofta mig själv att bryta det mönstret.

Hjärnan är nämligen inte så smart som vi tror. Den köper det vi matar den med. Tänker vi att livet är pest, då tror hjärnan på det. Om vi i stället matar den med att livet är gott så köper den det också.

Utifrån det här sättet att hantera min tillvaro är jag fullt och fast övertygad om att 2019 blir ett fint år med dalar och toppar, precis som alla andra år. Jag tänker fortsätta att försöka sprida lite glädje omkring mig. För jag har märkt att livet blir roligare så. Tillsammans kan vi göra 2019 till ett fantastiskt, glädjerikt år. Genom att hålla upp rätt speglar åt vår omgivning, kan vi på så sätt känna oss som en viktig del i ett sammanhang. Kan vi inte vara överens om att i alla fall försöka?