Tänk att få vakna upp på julaftons morgon och det ligger ett tjockt täcke av snö över hela landskapet. Det kan man nog inte önska sig om man som jag bor i Skåne. För oss här nere lär det bli en grön jul. I värsta fall regnar det och är grått också. Nu handlar det ju inte om hur man har det utan om hur man tar det. Vi skåningar kan få en fin jul i alla fall.

Julen ska vara en hoppets högtid tycker jag. Det behöver vi alla efter ett år då man nästan gett upp hoppet om att människan i grund och botten är god. Vi lever i en orolig och mörk tid. Krig och elände och på hemmaplan blir vi allt mer egoistiska. Var och en tänker mest på sig själv och på hur man kan få ut mesta möjliga av den gemensamma samhällskakan vi har att dela på. Det gör mig ledsen att hemlösheten ökar i Sverige, att funktionsnedsatta knappast får någon hjälp och att ingen politiker bryr sig.

Den förra regeringen släppte in alla i vårt land, utan urskiljning. Denna regeringen kastar ut alla ur vårt land, utan urskiljning. Vart tog nyanserna vägen? Allt är inte svart eller vitt, liksom.

Jag har funderat mycket över vad jag själv kan göra för att inte ytterligare förpesta en rutten värld. Det är inte utan att maktlösheten ibland slår sina klor i mig. Ett sätt att undvika att späda på eländet är att inte sprida hat och dynga på nätet. Jag känner en oro över all feghet omkring mig. Ingen vågar längre ge kritik face to face, utan i stället sitter man och kräker ut sitt ”dåligmående” på sociala medier. Man baxnar ibland när man läser vad folk skriver i sina kommentarer på Facebook till exempel. Saker som de aldrig skulle våga säga direkt till personen i fråga men som går fint att säga i skydd av en skärm…

Jag blir bedrövad när jag hör människor omkring mig framhålla sig själv och sin egen förträfflighet. Hur viktigt det är vad man jobbar med, hur mycket man tjänar och vilka statusprylar man har. Själv tycker jag att det enda som räknas är att man är en bra och anständig människa. I slutändan är vi bara små skitar i universum där det egentligen inte spelar någon roll vad vi har presterat under våra liv. För min del har det viktigaste ändå varit att försöka vara en bra mamma, en god hustru och en god människa. Det har kanske inte alltid gått så bra, men det har i alla fall alltid varit mitt mål. Prylar har aldrig gjort mig lycklig.

Så här en vecka före jul har jag inga stora önskningar. Den bästa julklappen jag kunde få var när man avblåste den utökade skyddsjakten på vargen. Blotta tanken på att skjuta av fler vargar gjorde mig illamående. Vilken rätt har vi att utrota dem? Lev och låt leva!

Det blir en lugn och fridfull jul för min del. Det har varit svårt i år att få julstämningen att tränga in i mig, genom mitt synbortfall. Man missar så mycket när man inte ser  juldekorationer och julblommor med mera. Trots detta doftar julhyacinterna ljuvligt, julmusiken är härlig och julmaten är på gång. Min allra bästa vän, min ledarhund, ligger vid mina fötter och är den mest trogna och ärligaste vän jag har. Honom kan jag lita på i alla väder!

Jag skänker en varm tanke till de som har det svårt. Ensamma, fattiga och sjuka i denna hårda, kalla värld.

Slutligen vill jag önska nära och kära, mina trogna följare här samt mina vänner och ovänner en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Eller som Ulf Lundell uttrycker saken i sin vackra julsång ”Snart kommer änglarna att landa”: ”Lugn och fred i natt i människoland”.