Som nybliven medlem i SRF Kristianstad/Bromölla, hade jag den stora förmånen att få följa med på en riktig höjdarresa. Det var en resa som började tidigt på morgonen den 3 september 2021, då 32 medlemmar, vissa morgontrötta, andra morgonpigga, men samtliga förväntansfulla, blev upphämtade av Trossö Buss på olika platser runt Kristianstad/Bromölla. Destinationen var Linköping, så vi hade några timmar framför oss i bussen.

Normalt sett brukar en lång resa i buss bli ganska enformig för min del eftersom jag inte ser något av omgivningarna, men så blev det inte på den här resan. För med oss på bussen fanns förutom en fantastisk busschaufför, Göran, också en underbar reseledare i form av Helene Andersson. Som om inte det var nog hade vi också med oss den duktiga syntolken Eva Håkansson, som såg till att vi fick omgivningarna beskrivna för oss.

Första stoppet blev i Tingsryd vid Kungastenarna, där vi tog en snabbfika och därefter reste vi vidare via Väckelsång, där Eva bland annat beskrev för oss att det stod en stor Arla-ko i trä och i naturlig storlek, längs med vägen. Vi for via Ingelstad, vidare utmed Torsjöleden och Torsjö. Färden fortsatte mot Växjö och väg 23 mot Linköping. Vi reste vidare mot glasriket och fick veta att det finns 13 glasbruk, men endast ett fåtal är i bruk idag. Vid Åseda berättades det att här tillverkades den berömda Åseda-osten, som sedermera flyttade tillverkningen till Danmark på 1960-talet.

Vid Liljeholmens Herrgård i Rimforsa stannade vi för lunch som bestod av kotlettrad och klyftpotatis. När alla var mätta och glada fortsatte färden mot den gamla delen av Linköping och friluftsmuséet.

Alla som önskade, tilldelades utrustning för syntolkning, så vi kunde bilda oss en uppfattning om hur det såg ut i omgivningarna när vi gick ombord på det lilla öppna tåget som väntade på oss i den gamla delen av staden. En guide, iklädd  tidsenliga kläder i form av lång, mörk klänning och hatt, följde springande efter tåget som först stannade vid de gamla trähusen runt torget. Där berättade hon för oss att husen hade flyttats hit från sitt ursprungsläge på olika platser runt om i Linköping. I husen finns idag, förutom diverse butiker, också en del lägenheter.  

När tåget lämnade stadsdelen fick vi följa med genom Vallaskogen och till Vallagård. Tågresan fortsatte genom de lantliga delarna av friluftsmuséet och en inspelad röst guidade oss igenom skogen. Syntolkning av byggnader och natur stod Eva för. Vi avslutade turen där den hade börjat, och därefter stod det oss fritt att gå och strosa på egen hand ett par timmar.

En del gick och fikade på Ragnar Dahlbergs Kaffé som bland annat hade en vacker utomhusservering i gammal stil, förlagd i en äldre trädgårdsmiljö. Där prunkade rabatterna och trämöblerna stod utplacerade under lummiga träd.

Andra valde att göra ett besök i Cloettas godisaffär. En gammal slogan gjorde sig påmind där inne: ”Tag det rätta, tag Cloetta”.

Några valde att sätta sig på en bänk och njuta av det fantastiska vädret, som för övrigt fanns med oss i dagarna tre.

Framåt seneftermiddagen, gick bussen tillbaka till Quality hotell Ekoxen, där vi checkade in och fick vila en stund inför kvällens middag på hotellet.

Vi bjöds på en tvårätters middag som smakade mycket bra, efter en lång och händelserik dag.

Efter en god natts sömn och en god hotellfrukost, samlades vi åter för bussresa till Motala där Kung Edvard väntade vid kajen för att ta oss på en tur på Göta kanal. Solen strålade från en molnfri himmel och det var absolut vindstilla. Därför valde de flesta av oss en plats på däcket och det blev en fantastisk båtfärd. Den trevliga kaptenen styrde skutan, med säker hand, först ner och sedan tillbaka upp, genom fem slussar som för övrigt sköttes helt manuellt av slussvakter. Under tiden berättade han för oss lite historik om hur det gick till när kanalen byggdes. Det var Baltzar von Platen som år 1810 fick tillstånd att påbörja kanalbygget. Man grävde för hand med spadar, och arbetskraften bestod mestadels av soldater. Kanalen invigdes i september 1832. Då von Platen avled 1829 hann han inte vara med om detta. Han ligger begravd på en plats utmed kanalen och varje gång ett fartyg passerar graven tutar kaptenen för att hedra hans minne.

På fartyget serverades vi en vällagad lunch.     

Tillbaka i Motala fick vi ströva omkring fritt. En del valde att ta en svalkande öl i det härliga sensommarvädret, andra tog en fika eller en mjukglass. Några valde att gå till målgången av cyklisterna från Vätternrundan, som ägde rum denna helg.

Tillbaka på hotellet blev det lite vila innan kvällens tvårätters middag. Stämningen var hög denna lördagskväll och skratten ekade i restaurangen.

Efter ytterligare en god natts sömn och en härlig frukostbuffé på hotellet, samt utcheckning, åkte vi med buss till Borensberg och Brunneby musteri och gårdsbutik. Där berättades lite runt musteriet och vi fick även möjlighet att provsmaka lite från deras sortiment. Därefter fick vi shoppa lite i butiken, såsom must, cider, glögg och bakverk. Där fanns ett mycket stort utbud av sylt och marmelad av olika slag, men man sålde även kläder i fina naturmaterial. Vanligtvis shoppar jag inte loss direkt längre, men när jag nu hade lyxen att få tolkat vad som fanns i butiken samt priser, blev det ändå en del.

Så tog bussen oss till Linköping igen för en fin tur på Kinda kanal. Kinda kanal är ett kulturhistoriskt byggnadsminnesmärke och omgivningarna runt kanalen är ett viktigt naturområde för friluftsliv och rekreation.

Vi serverades ett fantastiskt smörgåsbord med diverse olika delikatesser såsom sill, lax, olika gratänger och diverse sallader. Middagen kröntes med kaffe och marängsviss.

Det var trångt om saligheten i restaurangdelen, men vad gör det om man hjälps åt så att alla kommer fram?

De flesta som steg ombord på bussen efter båtturen var både mätta, nöjda och trötta. Det var ganska tyst under hemfärden så det är väl inte otänkbart att någon passade på att sova en stund.

Helene frågade var och en av oss om en önskelåt. Därefter skapade hon en Spotify-lista och lät oss lyssna en stund på varandras önskelåtar under färden tillbaka till Kristianstad. Vi gjorde ett kort stopp på vägen hem för toalettbesök och inhandlande av något litet att äta för dem som var hungriga igen.

Vi anlände till Kristianstad vid 21.30 på söndagskvällen. Jag tror jag vågar påstå att samtliga var mycket nöjda med resan.

Det jag främst tar med mig från resan är vetskapen om vilken fin förening jag har blivit medlem i. Alla är positiva, glada och hjälpsamma. Trots diverse svårigheter och tillkortakommanden existerar inget gnäll. Ingenting är omöjligt, liksom. Det känns som att jag verkligen kommer att kunna trivas riktigt bra i denna förening.

Slutligen vill jag tacka ordföranden och hela styrelsen för en väl planerad resa!