Är det någon av er som minns hur påskarna såg ut när ni var barn? Minns ni långfredagarna? Så här inför den stundande påsken, och i dessa virustider, slår det mig att nästan alla dagar är långfredagar i dessa tider.

När jag växte upp var långfredagen årets tråkigaste dag. Allt var stängt. Det gick inte ens att köpa en tidning i kiosken. På radio och TV gick mest sorgsna program och affärer, biografer och dansställen var stängda, ungefär som nu.

Jag älskar påsken och har alltid gjort det. Det är den högtiden som ger föraningar om den vår och sommar som ligger framför oss. Så känns det även denna påsk, fast jag är införstådd med att detta året blir det inte som det brukar vara. Det känns som att Sverige, tillsammans med många andra länder har gått i viloläge. Det gör mig inget, jag tror att vi alla behöver sansa oss lite och ta hand om oss själva och varandra.

Jag tror inte jag är ensam om att vara lite lätt hypokondrisk i dessa tider. Vaknar på morgonen och liksom känner efter hur jag mår. Har jag inte lite ont i halsen? Värk i kroppen? Känner jag mig inte lite hängig? Det ligger liksom i tiden att känna efter. Annars är jag typen som brukar slå dövörat till när jag inte mår bra. Men nu verkar det vara okej att känna efter. Jag tror det är en hel del hypokondri i landet denna påsk.

Som alltid, finns det ändå guldkorn i tillvaron att plocka upp. På morgonpromenaden med min ledarhund drabbades jag av en känsla av eufori när solen värmde och ljumma vårvindar smekte mina bleka kinder. Fåglarna kvittrade och fyllde mina öron med underbara toner. Min hund gjorde mig uppmärksam på att påskliljorna blommade för fullt och den vetskapen räcker för att blåsa liv i mig. Jag fylls av tacksamhet för allt gott livet ger och för att jag kan vara öppen nog att ta emot.

Det finns dagar när jag har svårt att se det ljusa i tillvaron och vara tacksam. Men inför denna påsken känner jag mig både euforisk och tacksam. Speciellt tacksam är jag mot alla er som läser och uppskattar mina inlägg här. Några av er har uppmuntrat mig att sätta samman mina inlägg till en bok. Nu kan jag berätta att jag har gjort det och också fått ett förlagskontrakt på boken! Jag är så stolt och glad! Jag är ju inte bara blind, jag är gammal också, liksom. Tänk att lilla jag har klarat det. Det får mig att känna mig helt euforisk, men också oerhört ödmjuk och tacksam.

Boken heter ”Se på ett annat sätt” och kommer att finnas överallt där böcker säljs. Den kommer ut i mitten av maj, men går att förbeställa via länken nedan, till rabatterat pris. Du som redan följer min blogg, men gillar mina texter kan ju fundera på att köpa boken och ge någon du tycker om i present.

Min önskan med den här boken är att peppa andra som också går igenom diverse kriser, och visa att ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid för en del. Se på mig: Kan jag, då kan sannerligen du också!

https://shop.whipmedia.se/produkt/se-pa-ett-annat-satt/

Med de här orden vill jag önska er alla en riktigt fin och innerlig påsk!