…lycklig den som lyckan får. De här orden avslutar bönen ”Gud som haver barnen kär”. Den fick jag lära mig i söndagsskolan när jag var barn. Då ifrågasatte jag aldrig innebörden utan accepterade den rakt av, liksom.

Som vuxen har jag ganska ofta hängt upp mig på orden ”lycklig den som lyckan får”. Är det verkligen så orättvist i livet att vissa får lycka, men andra får den inte? Vad är egentligen lycka? Om jag ställde den frågan till etthundra olika personer är jag ganska säker på att jag skulle kunna få etthundra olika svar. En del skulle nog säga att lycka är när man får sina önskningar uppfyllda. I så fall bör man vara försiktig med vad man önskar sig, tror jag.

Om jag önskar mig sådant som jag nästan med säkerhet kan säga aldrig kommer att uppfyllas. Betyder det i så fall att jag aldrig kommer att kunna bli lycklig. Det känns ganska meningslöst att önska sig ett par miljoner i lottovinst, speciellt som jag inte spelar. Eller att önska mig synen tillbaka eller att någon nära och kär som har lämnat jordelivet ska komma tillbaka. Sådana önskningar gör mig bara besviken och ledsen varje dag de inte slår in och hindrar mig från att bli lycklig.

För en del människor lycka när man har kämpat länge för en sak och sedan äntligen uppnår sina högt uppsatta mål. För andra är lycka att man får vara frisk och när barnen är i gång med sina liv och det går bra för dem.

Själv har jag, i samma takt som åren har gått, omvärderat min definition av lyckan. Fortfarande hänger lyckan ihop med vad jag önskar mig. Det är mina önskningar som är annorlunda. Man kan nog säga att jag har sänkt kraven. Det är inte så att jag inte längre har några, men jag är noga med att inte ha allt för stora förväntningar. Önskar mig sådant som jag vet att det finns en möjlighet att det kan gå i uppfyllelse. Till exempel önskade jag mig under två års tid en ledarhund. När det gick i uppfyllelse, och jag fick Jimmy, ja då var jag lycklig.

Lycka kan, för mig, också vara knuten till andra. För ett par dagar sedan träffade jag en person som länge varit på glid, kom in på fel väg och hade svårt att hitta rätt igen. Då är det ren och skär lycka att upptäcka att personen i fråga mår bra, har ett bra liv och fortfarande andas.

En del människor går omkring och är hur lyckliga som helst. Problemet är att de inte ens märker det. ”Om jag blir smal, då blir jag lycklig”, eller ”om jag får det där jobbet och flyttar till en annan ort, ja då blir jag lycklig”

”Om jag bara kunde få bli lycklig…”

Jag tror inte att lycka är någonting man får. Jag tror att man måste kämpa för den. Nog underlättar det också om man faktiskt märker när man är lycklig.

Lyckan kommer, lyckan far.

Lycklig den som lyckan tar