Det var efter en händelserik fredag på Bokmässan i Göteborg som jag hamnade på en restaurang tillsammans med en massa trevliga författare för att vila trötta ben och äta och dricka lite gott.

Det pratades om böcker, skrivande och bokförsäljningar bland mycket annat.

Så får jag plötsligt frågan som har sysselsatt min hjärna sedan i fredagskväll:

”Finns det, enligt din mening, någon fördel med att inte se?”

Om jag hade fått den frågan för två år sedan, när synen försvann, hade jag nog uppfattat den som undrade som tokig. Hur kan det vara förenat med något annat än nackdelar att inte se?

Men ett mynt har två sidor – en fram- och en baksida. Så mycket som jag har lärt känna mig själv under de senaste två åren tror jag aldrig att jag hade lyckats med om jag haft synen i behåll. Jag har utvecklats enormt de här åren. Jag visste att jag var envis, men inte att jag var så här uthållig när det gäller att lära mig nya saker. Inte minst när det gäller att ta till mig tekniska hjälpmedel.  Det får väl ändå betraktas som en fördel?

Jag har verkligen ställt mig frågor jag aldrig hade ställt om jag inte tappat synen, som till exempel vad som är viktigt i livet och vilka mina verkliga vänner är. Jag har vuxit som människa.

En annan fördel är att jag inte längre ”dömer hunden efter håren”.  Ni vet det här med att vara så snabb att döma folk efter det intryck deras utseende gör. Det pratas så mycket om att utseendet inte spelar någon roll. Att det är insidan som räknas. Ändå är utseendet så viktigt vid det första mötet mellan människor. Den som säger något annat ljuger. För min del spelar ditt utseende ingen roll för om jag ska våga sätta mig vid ditt bord på en fullsatt uteservering, eller inte. Jag lovar att det första intrycket inte infinner sig förrän jag pratat en stund med dig. Detta betyder att mina chanser att träffa trevliga människor ökar markant, när jag inte blir styrd av de yttre attributen. Det är befriande att kunna möta människor förutsättningslöst och utan fördomar.  Det räknar jag som en stor fördel.

En annan fördel är att vakna varje morgon och slippa stirra in i en gammal trött kvinnas slitna ansikte i badrumsspegeln. Numera kan jag leva lyckligt ovetande om hur åren far iväg med mig och inbilla mig att jag fortfarande är den unga, starka flicka, jag känner mig som, i varje fall ibland. Vilken vinst!

En annan fördel, eller kanske snarare en sjukdomsvinst, får det väl räknas som att jag efter 45 års äktenskap, åter går hand i hand med min käre make. Det är väl inte många som håller varandra i handen efter så många år…

En del praktiska fördelar har jag också åtnjutit i anledning av min synskada. Jag åker gratis med Skånetrafikens bussar och tåg tillsammans med en ledsagare i hela Skåne och kommer att, i sinom tid, tilldelas en ledarhund. Jag har också blivit beviljad sjukersättning fram till min pensionering och därmed blivit entledigad från vidare arbete. För min del innebar det tid till att skriva i stället. Sjukdomsvinst!

Jag har verkligen ansträngt mig för att hitta de fördelar som trots allt finns med att inte se, sedan jag fick frågan i fredags. Det har varit nyttigt och lärorikt för mig att verkligen skärskåda min synskada på ett annat sätt. Vända på myntet och upptäcka att det har två sidor!